Muhammed förnekade tydligt och upprepade gånger att vara Gud. Muhammed hävdade endast att han var en profet – "profeternas sigill" (Koranen 33:40). Islams kärntro är Tawhid – Guds (Allahs) absoluta enhet, som inte delar sin natur med någon. Inom islam är tanken att Gud skulle kunna bli människa den värsta möjliga synden (shirk).

• "Jag är bara en människa som ni" — Koranen befaller Muhammed att förklara: "Säg: 'Jag är bara en människa som ni, till vilken har uppenbarats att er gud är en Gud'" (Surah 18:110). Muhammed hävdade inte att han var Gud, existerade inte före sin födelse, och besatt ingen gudomlig natur.
• Förnekade Kristi gudomlighet — Koranen förnekar starkt den kristna Treenigheten och förnekar att Jesus är Guds Son: "De har sannerligen förnekat tron, de som säger: 'Allah är Messias, Marias son'" (Surah 5:72). Koranen säger också: "Säg inte 'Treenighet'... Sannerligen, Allah är endast en Gud. Upphöjd är Han över att ha en son" (Surah 4:171).
• Osäker på sin egen frälsning — I skarp kontrast till Jesus kände Muhammed sig osäker på vad som skulle hända honom efter döden. Sahih al-Bukhari 5266 registrerar Muhammeds ord: "Vid Allah, även om jag är Allahs Apostel, vet jag ändå inte vad Allah kommer att göra med mig."

Enligt islams mest betrodda källor traumatiserade Muhammeds kallelse honom. Kallelsen innebar fysiskt våld och verkade initialt som en demonisk attack. Muhammed behövde sin hustru och hennes kristna kusin för att övertyga honom om att upplevelsen kom från Gud, eftersom han inte hörde Guds röst direkt.

• Klämdes tills han inte kunde andas — Sahih al-Bukhari (Bok 1, Hadith 3) beskriver Muhammeds första "uppenbarelse" i en grotta: "Han omfamnade mig och klämde mig så hårt att jag inte orkade mer." Detta hände tre gånger. I kontrast, när ängeln Gabriel uppenbarade sig för Maria i Bibeln, sade Gabriel vänligt: "Frukta inte" (Lukas 1:30).
• Övertygad om att han var demonbesatt — Efter sitt första möte sprang Muhammed hem i skräck. Han sade till sin hustru Khadija: "Jag är rädd för vad som kan hända mig." Muhammed trodde att en ond ande (en jinn) besatt honom. Khadija tog honom till sin kristna kusin, Waraqa ibn Nawfal. Denna mänskliga kusin övertygade Muhammed om att upplevelsen kom från Gud.
• Självmordsepisoder — Tidiga islamiska biografier (Ibn Ishaq och al-Tabari) berättar att efter denna första upplevelse blev Muhammed djupt deprimerad. Han klättrade upprepade gånger upp på berg, planerade att kasta sig utför. Berättelserna säger att han stoppades varje gång. Ingen profet i Bibeln försökte någonsin begå självmord efter att ha mött Gud.

Koranen beskriver huvudsakligen Allah som en mäktig herre och domare. Allahs kärlek är villkorlig, människor kan inte ifrågasätta hans beslut, och att utveckla en personlig "faderlig" relation med honom är omöjligt. Allahs 99 namn beskriver hans makt, men namnet "Fader" förekommer aldrig.

• Allah älskar inte de olydiga — Jesus lärde att "Gud älskade världen så högt" (Johannes 3:16). Koranen listar dock människor som Allah inte älskar: "Allah älskar inte överträdare" (2:190); "Allah älskar inte dem som gör orätt" (3:57); "Allah älskar inte de arroganta" (4:36); "Allah älskar inte de korrupta" (5:64). Jesus åt med just dessa slags människor för att hjälpa dem.
• "Fader" är hädelse — Att kalla Allah "Fader" fungerar som en fruktansvärd förolämpning i islamisk lära. Surah 112 säger: "Han har inte fött och inte blivit född." Koranen förnekar starkt att Gud kan ha en son eller vara känd personligen som en Fader. Islam anser att det mest kärleksfulla kristna ordet för Gud är dess största misstag.
• Allahs kärlek måste förtjänas — I Koranen måste en person förtjäna Allahs kärlek genom att utföra goda gärningar: "Sannerligen, Allah älskar dem som är rättfärdiga" (Surah 9:2). Gud i Jesu lära beter sig helt annorlunda: "Medan vi ännu var syndare dog Kristus för oss" (Romarbrevet 5:8). Guds kärlek existerar innan vi handlar rättfärdigt.

Inom islam kan ingen garantera sin egen frälsning. En Muslims framtid beror på om deras goda gärningar överväger deras dåliga gärningar på Allahs vågar på Domedagen. Islam tillhandahåller ingen Frälsare, och inget offer existerar för att betala för synder. Varje person står helt ensam inför Allah – inklusive Muhammed själv.

• Frälsning genom vågen — Islamisk lära säger att Allah kommer att väga varje persons gärningar på Domedagen (Koranen 21:47). Om de goda gärningarna väger mer, inträder personen i paradiset. Om inte, inträder de i helvetet. Islam har ingen Frälsare. Alla står ensamma. Varje muslim lever med denna osäkerhet.
• Muhammed osäker på sitt eget öde — Sahih al-Bukhari 5266 registrerar Muhammeds ord: "Vid Allah, även om jag är Allahs Apostel, vet jag ändå inte vad Allah kommer att göra med mig." Islams grundare visste inte om han skulle komma till himlen. Jesus garanterade paradiset till en döende brottsling. Skillnaden förblir absolut.
• Korsfästelsen förnekas — Koranen hävdar att människor inte korsfäste Jesus: "de dödade honom inte, ej heller korsfäste de honom; men [en annan] gjordes att likna honom för dem" (Surah 4:157). Om korsfästelsen aldrig hände, betalades inget offer för synder – vilket lämnar mänskligheten skyldig utan någon metod för förlåtelse.

Muhammeds moraliska regler fokuserade på att lyda islamisk lag (Sharia), upprätthålla lojalitet mot den muslimska gemenskapen och söka rättvisa genom hämnd. Han krävde inte ett förändrat hjärta; istället krävde han yttre lydnad. Han etablerade strikta skillnader mellan hur muslimer behandlar andra muslimer och hur de behandlar icke-muslimer.

• Lagen om vedergällning — "Och Vi föreskrev dem däri ett liv för ett liv, ett öga för ett öga, en näsa för en näsa, ett öra för ett öra, en tand för en tand, och för sår är det laglig vedergällning" (Surah 5:45). Islamisk lag befaller hämnd, snarare än att bara tillåta det. I kontrast befallde Jesus: "Vänd andra kinden till."
• Ta inte icke-muslimer som vänner — Koranen varnar upprepade gånger muslimer från att bilda nära vänskap med icke-troende: "O ni som har trott, tag inte Mina fiender och era fiender som bundsförvanter, genom att visa dem tillgivenhet" (Surah 60:1). Kontrastera detta med Jesu befallning: "Älska era fiender."
• Dubbelmoral för icke-muslimer — Muhammed befallde: "En muslim får inte dödas i vedergällning för att ha dödat en icke-troende" (Sahih al-Bukhari 3:111). Enligt islamisk lag värderade samhället icke-muslimers liv mindre. Jesus gjorde dock en hatad främling (en samarier) till hjälte i Sin mest kända berättelse om "att älska sin nästa" (Lukas 10:25-37).

Efter att ha flyttat till Medina år 622 e.Kr. blev Muhammed en politisk härskare och en militär general. Tonen i hans "uppenbarelser" förändrades helt – från tålmodigt lidande till aggressivt krig. Inom 100 år efter hans död använde islamiska arméer våld för att erövra den arabiska halvön, Persien, Nordafrika och Spanien.

• Svärdversen — Koranen 9:5 ("Svärdversen") befaller: "När de heliga månaderna har passerat, döda polyteisterna varhelst ni finner dem, och tillfångata dem och belägra dem och ligg i bakhåll för dem på varje ställe för bakhåll." Många islamiska lärda lär att denna enda vers upphäver över 100 tidigare, fredliga verser.
• 27 militära kampanjer — Muhammed stred personligen i 27 militära kampanjer och beordrade cirka 38 andra räder. Jesus ledde inga militära kampanjer och ägde inget vapen.
• Massakern på Banu Qurayza — Efter Slaget vid Diken såg Muhammed sina män halshugga 600–900 män från den judiska stammen Banu Qurayza, och han förslavade deras kvinnor och barn (Ibn Ishaq, Sirat Rasul Allah). Islamiska lärda bekräftar denna händelse, då deras äldsta historieböcker dokumenterar den.

Islam hävdar att det förbättrade behandlingen av kvinnor jämfört med det forntida Arabien. Muhammed etablerade dock lagar och vanor som gjorde män och kvinnor fundamentalt ojämlika. Islamisk lag upprätthåller dessa ojämlika lagar idag. Hans personliga beteende föll långt under Jesu moraliska standard.

• Äktenskap med Aisha vid sex års ålder — Muhammed gifte sig med Aisha när hon var sex år gammal, och han inledde sexuella relationer med henne när hon var nio (Sahih al-Bukhari 5158). Muhammed var då ungefär 52 år gammal. Jesus sade: "Låt de små barnen komma till mig" (Matteus 19:14).
• En kvinnas vittnesmål värt hälften — Muhammed lärde att en kvinnas vittnesmål i domstol har halva värdet av en mans vittnesmål eftersom kvinnor besitter en "brist i sinnet" (Sahih al-Bukhari 2658; Koranen 2:282). Dessutom ärver döttrar endast hälften av den summa som söner ärver (Surah 4:11).
• Män kan slå sina hustrur — "Män är förmyndare över kvinnor... Och de hustrur som ni befarar olydnad från, förmana dem, lämna dem sedan ensamma i sängen, och sedan slå dem" (Surah 4:34). Jesus svarade en syndig kvinna annorlunda: "Inte heller jag fördömer dig. Gå nu och synda inte mer" (Johannes 8:11).

De historiska fakta som rör Muhammed och barn – helt hämtade från islams mest betrodda källor – verkar mycket oroande. Dessa handlingar motsätter sig direkt det milda sätt Jesus skyddade barn på.

• Barnäktenskap och sexuell fullbordan — Sahih al-Bukhari 5158 rapporterar att Muhammed gifte sig med Aisha när hon var sex år gammal och inledde sexuella relationer med henne när hon var nio. Denna handling bryter helt mot Jesu starka varning mot att skada de små.
• Banu Qurayza – Pojkar avrättades — Efter nederlaget för stammen Banu Qurayza, rapporterade den islamiska historikern Ibn Ishaq att soldater avrättade pojkar som hade nått puberteten som män, och förslavade de yngre pojkarna. Soldaterna inspekterade pojkarnas kroppar för att avgöra vem som skulle leva och vem som skulle dö.

När människor krävde att Muhammed skulle utföra ett mirakel – som att dela havet eller få vatten att flöda – vägrade han. Han medgav att han saknade makten. Koranen anger upprepade gånger att Muhammed inte utförde några mirakler för att bevisa sitt profetskap. Muslimer hävdar att Koranen i sig själv är hans enda mirakel.

• Koranen medger: Inga tecken — "Och de säger: 'Varför har inga tecken sänts ner till honom från hans Herre?' Säg: 'Tecknen är endast hos Allah, och jag är bara en tydlig varnare'" (Surah 29:50). I kontrast framstod Jesu mirakler så uppenbara att till och med hans fiender medgav deras verklighet.
• Mekkabornas utmaningar möttes aldrig — Surah 17:90-93 rapporterar att folket i Mecka krävde mirakler, men Muhammed erbjöd inga. Mose delade Röda havet. Elia kallade ner eld. Jesus uppväckte de döda. Muhammed producerade bara en bok.
• Senare Hadith-mirakler motsäger Koranen — Hundratals år efter Muhammeds död började islamiska traditioner hävda att han utförde mirakler – som vatten som flödade från hans fingrar eller att månen delades. Dessa senare berättelser motsäger Koranens faktiska text. Författare lade troligen till dessa berättelser senare för att få Muhammed att framstå som mer lik Jesus och Mose.

Muhammeds personliga beteende, enligt islams mest betrodda källor, avslöjar en man som ibland agerade vänligt men också utförde handlingar som låg långt under Jesu moraliska standard. Ofta fick Muhammed "uppenbarelser" från Gud som bekvämt löste hans egna personliga problem.

• Uppenbarelser för personlig nytta — Muhammed fick en uppenbarelse som tillät honom att gifta sig med sin adoptivsons exfru, Zainab (Surah 33:37), efter att han känt attraktion till henne. Hans följeslagare Anas ibn Malik kallade detta den mest pinsamma versen i Koranen (Sahih al-Bukhari 7421).
• Användning av tillfångatagna kvinnor — Efter segrande strider tillät Muhammed sina män att behålla tillfångatagna kvinnor som sexslavar (Surah 4:24; Sahih Muslim 3371), och han deltog själv i denna praxis. Jesus tillät aldrig någon att utnyttja eller missbruka andra.
• Bad för fienders förintelse — Muhammed bad att Gud skulle förbanna och förstöra hans fiender. Jesus bad att Gud skulle förlåta sina fiender. Dessa kontrasterande reaktioner belyser den enorma moraliska klyftan mellan de två männen.

Muhammed dog i Medina år 632 e.Kr. efter en lång sjukdom. Han erövrade Arabien med våld, byggde ett politiskt imperium och dog i besittning av rikedom och makt. Han ligger kvar i sin grav.

• Död kopplad till gift — På sin dödsbädd klagade Muhammed över smärta som härstammade från gift som getts till honom år tidigare. En judisk kvinna förgiftade honom efter att han dödat hennes familj i Khaibar (Sahih al-Bukhari 4428). Hans våldsamma krig var direkt kopplade till hans död.
• Ingen efterträdare utsedd — Muhammed dog utan att namnge en tydlig ledare som skulle ersätta honom. Detta misslyckande orsakade en massiv politisk kris, utlöste de första islamiska inbördeskrigen och skapade den permanenta splittringen mellan sunni- och shiamuslimer.
• Osäker på sitt eget öde — Även när döden närmade sig bad Muhammed om förlåtelse och barmhärtighet, osäker på sin slutdestination (Sahih al-Bukhari 6511). På korset förklarade Jesus självsäkert: "Det är fullbordat" (Johannes 19:30).

Inom 100 år efter Muhammeds död använde islamiska arméer militärt våld för att erövra Mellanöstern, Nordafrika, Persien och Spanien. Det religiösa och rättssystem han byggde formade en betydligt annorlunda värld.

• Spridd främst genom erövring — Islamiska arméer förstörde de flesta av de gamla kristna kyrkorna i Nordafrika. Islam spreds främst genom krig, snarare än bara genom predikande.
• Den ständiga splittringen mellan sunni och shia — Eftersom Muhammed misslyckades med att namnge en efterträdare har sunni- och shiamuslimer bekämpat varandra i århundraden, vilket orsakat otaliga dödsfall.
• Döden för att lämna islam — Muhammed befallde sina följeslagare att döda alla som lämnar islam (Sahih al-Bukhari 9:84:57). Många islamiska länder straffar idag fortfarande människor med döden för att de lämnar religionen. Jesus instruerade aldrig någon att döda en person för att denne saknade tro.

Islamisk bön (Salat) skiljer sig mycket från vad Jesus lärde. Den fungerar inte som ett samtal; istället tjänar den som en strikt ritual som utförs fem gånger varje dag. En person måste använda specifika arabiska ord och utföra specifika kroppsrörelser.

• Fem böner, specifika positioner — Muslimer måste be exakt fem gånger dagligen, medan de står, bugar och placerar sina pannor på marken. Om en person gör ett misstag under rörelserna eller orden, förlorar bönen sin giltighet.
• Endast arabiska — Muslimer måste be på arabiska, även om de inte förstår språket. Jesus lärde att sann tillbedjan härstammar från hjärtat och Anden (Johannes 4:23-24), snarare än från att tala ett specifikt språk.
• Missade böner är en allvarlig synd — Muhammed varnade att den som slutar be begår en fruktansvärd synd och kan upphöra att vara muslim. Jesus lärde aldrig att en missad bön bryter en persons relation med Gud.

Muhammed ägde, köpte och sålde personligen slavar. Han tillät också sina män att behålla tillfångatagna kvinnor som sexslavar. Islams mest betrodda historieböcker dokumenterar dessa fakta.

• Muhammed ägde personligen slavar — Islamisk historia dokumenterar namnen på flera slavar som ägdes av Muhammed, inklusive Zayd och Maria. Islamiska historieböcker beskriver denna praxis som helt normal.
• Sexuellt slaveri uttryckligen tillåtet — Koranen tillåter öppet män att ha sexuella relationer med kvinnliga krigsfångar (Surah 23:5-6). Muhammed och hans följeslagare ägnade sig åt denna praxis.
• Kvinnor togs som slavar efter strid — Efter en strid gav Muhammed sina män tillstånd att ha sexuella relationer med tillfångatagna kvinnor, även om dessa kvinnor redan var gifta (Sahih Muslim 3371).

När Muhammed anlände till Medina bodde tre stora judiska stammar där. Han försökte övertala dem att acceptera honom som profet. När de vägrade, fördrev han två av stammarna och massakrerade den tredje.

• Erövringen av Khaibar — Muhammed attackerade den judiska staden Khaibar. Han torterade deras skattmästare för att hitta gömda pengar, dödade honom och gjorde sedan anspråk på mannens vackra unga hustru som sin egen samma natt (Sahih al-Bukhari 2520).

Muslimer hävdar att Bibeln förutsade Muhammeds ankomst, men detta påstående saknar sanning. Dessutom misslyckades några av Muhammeds egna förutsägelser helt.

• <strong><a class="bible-ref" href="https://biblehub.com/deuteronomy/18-18.htm" target="_blank" data-verse="deuteronomy 18:18" data-display="Deuteronomy 18:18" data-translation="web">5 Moseboken 18:18</a></strong> — Syftar inte på Muhammed — Muslimer hävdar att Guds löfte till Mose om att uppresa en profet syftar på Muhammed. Texten säger dock att profeten ska härstamma från israeliterna, inte araberna. Jesus var en israelit.
• Höga Visan 5:16 — Inte ett namn — Muslimer hävdar att det hebreiska ordet machmad som finns i Bibeln översätts till "Muhammed". Detta representerar dock ett vanligt hebreiskt ord som betyder "önskvärd" eller "älsklig". Skribenter använder det för att beskriva frukt och smycken, inte en persons namn.
• Muhammeds misslyckade profetia — Muhammed förutsade att hans följeslagare skulle erövra Konstantinopel under sin livstid. Han hade helt fel. De erövrade den inte förrän 800 år senare. Bibeln säger att om en profets förutsägelse misslyckas, agerar han som en falsk profet (5 Moseboken 18:22).

Inom islam ska en ängel vid namn Gabriel ha levererat budskap till Muhammed. Islam lär inte att Gud bor inuti den troende.

• Dikterade budskap — Islamisk lära säger att ängeln Gabriel dikterade Koranen för Muhammed. Detta innebär ett externt budskap, medan Jesus lovade Guds egen inre närvaro.
• Fruktan kontra frid — Muhammeds möten med anden skrämde honom och fick honom att skaka av rädsla. När den Helige Ande kom till Jesus, kom Anden fridfullt, som en duva.
• Ingen inre boning av Gud — Islam lär inte att Guds Ande bor inuti troende. Det fokuserar på att följa regler, inte på att bygga en personlig, inre relation med Guds närvaro.